Reduktionsplastik av ärrvävnad på 50-årig kvinna
|
Denna kvinna råkade ut för en omfattande brännskada över hjässan (napalm) under kriget mellan Iran och Irak. I Sverige fick hon hjälp på en plastikkirurgisk klinik. Man lyckades genom att tänja den hårlösa huden med ballong i ett par omgångar skära bort en mycket stor del av skadan. Kvar blev ett zig-zagformat bitvis relativt brett ärr. Dessutom uppstod en slags "kudde" på grund av överskott av hud i bakom ärret, samt ett hårbeväxt veck vid ärrets främre begränsning. Eftersom patienten nu ändå hade hår nog att dölja de kvarstående defekterna, avböjde man vidare åtgärd. Man ansåg dessutom - med rätta - att det skulle vara riskabelt att åter öppna huden för att tänja den med ballong. En infektion kunde lätt resultera i ett sämre läge än det nuvarande. Patienten var mycket tacksam för vad sjukvården åstadkommit för henne (vi hoppas få låna de ursprungliga bilderna att visa som jämförelse). Ändå kände hon sig "obekväm" med det kvarvarande ärret, och hade visst fysiskt obehag av veckbildningen i den främre delen av hjässan.
Vi fick kontakt med patienten i början av 2005. Enligt vår erfarenhet är det inte sällan möjligt att öka tänjbarheten i områden kring ärrvävnad i skalpen genom att patienten får massera regelbundet. I detta fall ordinerade vi minst 5 minuter per dag av "knip- och sträckmassage" under minst tre månader. Patienten genomförde förberdelserna på ett mycket samvetsgrant sätt, och vi kunde i maj konstatera att det nu fanns förutsättningar att göra en ny ärrplastik. Känsliga personer bör kanske undvika att titta på bildserien, även om vi försökt att välja bort alltför "kirurgiska" bilder. Alla bilder går att förstora. Pannan är orienterad uppåt eller åt vänster i bilerna ovan, vilka visar ärrets utbredning. Omgivande hårbotten har rakats på de sista två bilderna. Man anar hudöverskottet som en rundad kontur längst ner på den högra bilden, där kirurgen har planerat ingreppet genom att rita konturer på den vävnad som skall avlägsnas. Inom den bakre (=undre) halvan av såret är kanterna olika långa. För att lösa det problemet utan att få ett så kallat "hundöra", måste man lägga ett avlastande snitt åt vänster, samt avlägsna ett litet överskott av hud. Därefter har det varit möjligt att inpassa alla kanter mot varandra. Såret är nu hopsytt i sin helhet. Andra bilden ovan visar hur det såg ut efter en vecka, då alla suturer tagits bort. Patienten stannade på kliniken under hela denna period för att man skulle kunna bevaka blodförsörjningen till sårkanterna, och avlägsna suturer efter vart. Speciellt de vinklar, där tre hörn är sydda mot varandra, måste följas noggrant under den första tiden. Den initiala sårläkningen gick praktiskt taget komplikationsfritt. Ingen infektion tillstötte. Det man alltid är orolig för när man gör upprepade tänjningar och hudreduktioner på skalpen är att ärret skall vidga sig. Det kan också tänkas att hårsäckarna närmast operationsområdet får sämre betingelser - allt handlar ju om hur bevarad microcirkulationen är under ytan. De två bilderna ovan till höger togs vid ett återbesök i januari 2006. Man kan konstatera, att ärrlinjken fortfarande är tunn, och att hårsäckarna har klarat sig. Det hår vi rakade bort ett drygt halvår tidigare växer långsammare än hår på orörda delar av skalpen. Man kan därför räkna med en ytterligare kosmetisk förbättring över tiden. Vi räknar dessutom med att göra ett försök att inplantera hår längs ärret genom att använda FUE-tekniken. Den utskurna hudbiten består inte enbart av ärrvävnad. Alla hårsäckar togs till vara, det visade sig bli hela 800 transplantat (en bit över 2000 hårsäckar). Man beslöt transplantera dessa till de främre delarna av hjässan (första bilden nedan)./M.I. 2006.03.28/ |
