Formulär

Orentreich – mannen bakom hårtransplantation

I Japan visste man hur man transplanterar hårsäckar från huvudet till andra delar av huden redan före andra världskriget

Ingreppen gjordes som led i rekonstruktioner efter exempelvis brännskador. Man var skicklig på att bygga upp nya ögonbryn, och beskrev också sina metoder i japanska vetenskapliga tidskrifter. Men på grund av kriget kom det att dröja in på 1950-talet, innan den västerländska medicinen upptäckte de japanska rönen.

En amerikansk kirurg, Orentreich, brukar betraktas som den moderna hårtransplantationens fader. Det banbrytande var att Orentreich visste att håret vid tinningarna och i nedre halvan av bakhuvudet inte påverkas av det ärftliga manliga håravfallet, och att detta hår bibehåller den egenskapen även om hårsäcken flyttas upp på hjässan. Tidigare hade man trott att det var meningslöst att ta hår från nacken, eftersom man utgick från att det inte skulle klara sig ”på flinten”.

Orentreich stansade ut öar av hud från bakhuvudet, så kallade punch grafts. Dessa öar kunde innehålla 20 hårsäckar eller mer. När de placerades bland eget hår på hjässan, kunde resultatet bli en tydlig förtätning. Metodens svaghet visade sig i de fall patientens ursprungliga hår fortsatte att tunnas ut.

Då uppstod en yta där hårväxten påminde om en borste, och det var inte ovanligt att öarnas hårsäckar i centrum dog på grund av bristande blodförsörjning. En mer eller mindre ärrig struktur hörde också till de kosmetiska olägenheterna – bakhuvudet kunde se ut som ett schackbräde, om man skördat ett större antal punch grafts.

Orentreichs metod blev populär i början av 1960-talet. Efter hand lärde man sig att hårsäcksdöden kunde undvikas om man stansade ut mindre hudöar. Så småningom upptäckte man att det gick lika bra att ta ut en sammanhängande hudremsa, som delades upp i transplantat. Då undvek man schackmönstret i nacken och fick i stället en tunn, sammanhängande ärrlinje som doldes av håret.

Hårtransplantationsmetoden utvecklades därefter på flera ställen i världen, bland annat i Brasilien, USA och Finland. Hudremsorna man tog ut för att göra transplantat blev allt större, och man insåg vikten av att dela transplantaten i naturliga hårsäcksgrupper.

Hårsäckar ligger nämligen inte jämnt utspridda, utan i grupper om två-tre och ibland ännu fler hårsäckar. Bara 5-15% procent av hårsäckarna ligger ensamma. Det betyder att 1 000 transplantat vanligen innehåller betydligt mer än 2 000 hårsäckar. Vi har provräknat och funnit att 100 grafts, tillvaratagna genom uppdelning av en hudstrip, i allmänhet innehåller ca 300 hårsäckar. Däremot innehåller 100 grafts, uttagna genom FUE-metoden oftast något mindre än 250 hårsäckar. Tar man hår från bålen blir det alltid en hög procent single-hair.

New Hair Clinic har tillämpat brasilianen Carlos Uebels originalmetod, som kallas Single Hair Replacement, sedan starten 1992. Själva ”varumärket” har vi numera övergivit, eftersom det kan skapa missförstånd. Vi flyttar ju naturliga hårsäcksgrupper, inte ”single hair”. Det har blivit omkring 8 000 operationer sedan vi startade. Under tiden har vi inte bara blivit bättre på att operera, vi har dessutom utvecklat och förfinat metoden.

Det teknik vi använder i dag, gör det möjligt för oss att skörda maximalt med hårsäckar från en nacke vid ett och samma tillfälle. I framtiden kan man tänka sig att hårsäckar odlas i laboratorium, men den tekniken blir inte verklighet än på flera årtionden.

New Hair Clinic har i dag en dominerande ställning i Skandinavien, och tar emot patienter från hela världen. Vårt koncept bygger på en omfattande kvalitetssäkring, då vi tänkt igenom varje aspekt in i minsta detalj. Kirurgen finns med från operationsplaneringen och tills patienten har fått sitt bandage. Genom att behålla våra patienter upp till två dygn skapar vi optimala förutsättningar för ett komplikationsfritt förlopp.